JAG klarar inte av att se filmer som slutar totalt lyckligt med att alla får en man. Det får mig nästan att gråta. Jag såg precis Sex and the city 2 - det fick mig nästan att gråta. Vad är det för patetisk handling? Jag förstår inte ens mig själv längre. Det går inte att känslomässigt engagera mig. Det går verkligen inte. Jag klarar verkligen inte av det. Det är verkligen något fel på mig. När jag är ensam vill jag vara med någon, när jag är med någon vill jag vara ensam - alltid. Jag förstår mig inte på det. Varför det alltid måste vara så. Det känns bara helt totalt jävla meningslöst. Faktiskt. Totalt jävla meningslöst. Finns det en kurs i känslomässigt engagemang?