K: Jag var på kb.
J: Var där många höga midjor?

MEH årh. Den där killen gör mig lite galen, för han tycker om alla och jag tycker om honom.

Hur kan människor klara av att visa upp sig i en falsk mask? Jag vill bara spy på den. Jag vill riva den itu, slå i sönder den, förstöra den och blotta deras inre. VAR ÄR MIN HAMMARE? Jag äger ingen hammare. Det är som att slå på betong med en träpinne. Alltid. Mina medel krossas innan de gör det. Jag måste bli mer sympatisk. Är sympati nyckeln? Är emotionell öppenhet något? Falsk emotionell öppenhet i så fall. Den andra sorten skrämmer bort allt.

seriöst.

Såg precis Precious, egentligen undrar jag varför man klagar. Man kan inte ens börja, vad ska man säga? Vad ska man jämföra med? Jag förstår inte, och jag kan inte förklara. De flesta har inget att säga.

Ibland undrar jag bara om det är värst att ha monster på utsidan eller insidan. Vilka är lättast att döda?

kjell är jag, jag är kjell.

errrrh idag arbetade jag. Vilket jag AVSKyr lite. Det känns lite småkonstigt att låta sig köpas för pengar.

IBLAND känner man sig så fucking filosofiskt, och ibland helt jäkla plan. Ibland är man inte mer än en planka, och om man viks så bryts man. Idag har jag inte gjort någonting. Alls. Helt konkret, men jag har gjort mycket kulturellt tänkande. Sen skrev jag en låt som heter come to sweden tomorrow and i will fuck you - den ska finnas på debutskivan av kurts concubine.

JAG klarar inte av att se filmer som slutar totalt lyckligt med att alla får en man. Det får mig nästan att gråta. Jag såg precis Sex and the city 2 - det fick mig nästan att gråta. Vad är det för patetisk handling? Jag förstår inte ens mig själv längre. Det går inte att känslomässigt engagera mig. Det går verkligen inte. Jag klarar verkligen inte av det. Det är verkligen något fel på mig. När jag är ensam vill jag vara med någon, när jag är med någon vill jag vara ensam - alltid. Jag förstår mig inte på det. Varför det alltid måste vara så. Det känns bara helt totalt jävla meningslöst. Faktiskt. Totalt jävla meningslöst. Finns det en kurs i känslomässigt engagemang?

pssst var hittade du dig själv?

intellektuellt impotent.

IDAG på mitt jobb, som är ett trist hjärndött lagerjobb, var det en kille som sa att det kändes som jag våldtagit hans hjärna. VÅLDTAGIT HANS HJÄRNA. Låter inte det härligt? Jag tycker faktiskt det låter fullständigt fantastiskt. Till skillnad från den fysiska våldtäkten måste detta vara en sorts psykisk höjd? Aja. Han förklarade att det kändes besvärligt, eftersom han var tvungen att tänka när han pratade med mig. Jag använder ju sådana ord som frigid. Han sa det "Du använder frigid.". Okej, hej? jag är ledsen. Ibland tror jag att jag blivit intellektuellt impotent sen jag slutade skolan. Helt ärligt, skolan var ett monster vissa dagar, men det fanns alltid en annan hjärna att prata med. Någon som förstod vad frigid betyder. Jag får nog säga Hejdå Hjärna, Hej Pengar.

Okej, jag ska skriva något som jag faktiskt vill skriva. Något lätt kanske, allting måste ju inte vara svårt? Jag har dock kommit på att saker jag tycker är normallätta tycker andra är svåra? aja.