ignorans av de små försök att ta kontakt han gjorde. sa ngnting, kollade snabbt whateva. ignorans. orkade inte. svarade snabbt. hejdå du, idag slutar jag, aldrig mer jobb - aldrig mer dig. BYE

vi är ganska duktiga på ignoransen, han och jag. fast vi ingår i samma diskussioner och samtal och konversationer så pratar vi aldrig med eller till eller åt varandra. i tre dagar har vi låtit bli nu, att titta och tala. det känns ganska barnsligt, men ändå inte mer än rätt, att vi dröjer oss kvar för att inte behöva stöta ihop. allting har vänds runt omkring. innan dröjde vi oss kvar för att stöta ihop, för att vi tyckte(tycker) om att prata med varandra. det var besvärligt i måndags, det var jobbigt i tisdags, men idag fick jag ingen stöt av att råka se honom.

på en nattklubb

k: har du läst min lapp?
j: va?
k: den förra fredagen
j: ja
k: varför har du inte reagerat?
j: jag trodde du flippa
k: det gjorde jag inte
j: jag har flickvän
k: jag bryr mig inte
j: men
k: varför har du inte ignorerat mig eller något?
j: vi är ju vänner
k: nej
j: jo
k: jag kommer inte prata med dig nästa vecka, prata inte med mig
j: jo klart vi kommer prata
k: nej
j: jo (lutar sig in för att krama k)
k putar bort j och går

okej, så jag gav honom en lapp där det stod "jag vill ha dig". haha. detta kan bli så fantastiskt krossade.

i vilket fall så dödade jag spelet. HEADSHOT.

spelets död kan leda till min död ooops

Han, miffot, är jag kär i.
Han, miffot, stryylar med fröken julie. hon måste vara en hora.
Nej vänta, En slampa. Han betalar väl inte henne, eller?
Fan ta miffot, han borde dö.

det är ett mentalt slagsmål som ingen kan vinna.
eftersom det endast är jag som slås med mig själv.