om du inte vill,

eller inte kan, 

eller inte har någon slags möjlighet, 

stig åt sidan,

släpp mig,

fri. 

fan ta balansvågen

utan att vilja har jag alltid trott på att när något går så himla bra, så kommer något så himla dåligt hända
som en balansvåg
än har aldrig ett motbevis visat sig

idag fick alla ett brev, men jag fick inget
och den ständiga frågan är
kan man sova sig till döds?

om någon flickväns pojkvän förde min hand mot hans kuk, och jag ville röra vid hans kuk, är det mitt fel då?

ibland undrar jag hur det är meningen att jag ska vara lycklig

han vill ha mig: bor en kilometer bort, lättillgänglig, trogen MEN hjärtat känner ingenting

han vill också ha mig: bor 1000 kilometer bort, dåligt internet, träffar en annan tjej MEN hjärtat kan inte sluta känna 

kan man bli lycklig över skype? 

vad är poängen

om man kan bli fullständigt ytterligt förälskad över en natt, 

glömma allt och försvinna 

vara villig att lämna sitt liv för ett annat

med någon man känt i 355 minuter och 4 sekunder

och flyga så långt 

för man flyger så högt

och det kvittar hur mycket det kostar 

för ingenting är värt mer 

sen svarar inte jävlen på whatsapp

då är livet fan helt jävla meningslöst 

vink vink

Min vän A berättade att hon hade varit ute på stan med sin kompis som sitter i rullstol. De hade stött på ett par som A kände men inte hennes kompis. A hade sagt hej och kramats, och sen presenterat sin följeslagare. Då hade de vinkat till henne. Detta förbryllade A. Varför inte ta i hand?

OPEN HEART SURGERY

aj aj aj aj 

skit i den jävla framtiden

Vet du var allting slutade för mig? Inte jag. När blev jag en sådan ingen ville ha. När blev jag hon utan framtid. Har alltid skrattat åt folk i återvändsgränder. MEN NU är det jag. Nu sliter jag som ett djur, förstör mig rygg, i utbyte mot pengar. Nu har jag varit där i två år, suttit fast, inte rört mig, utan mål. VARFÖR? för att tjäna pengar?

för att jag inte vet
jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv
det skrämmer mig

vissa dagar är jag nöjd
idag mår jag skit

min mamma säger "du borde kanske inte jobba där mer än ett år till"
min pappa säger "ska du inte börja plugga snart?"
min mormor säger "du tänker väl inte stanna där för alltid"
min morfar säger "har du någon pojkvän nu?"

jag säger "....................."

Lagerkillen

Han skriver till mig varje gång han är påverkad. Han kör mig hem varje gång jag är påverkad, men han stannar inte över. Han försöker inte kyssa mig. Han skickar snapchat varje dag, men hittar alltid på en ursäkt när jag frågar om han vill dricka kaffe.

Fattar ingenting, svarar på ingenting.

'vi delade något'

säng & saliv, 

det var fan allt vi delade

J j J J J j J JjjjJJJJJjjjJJJ

J(ex): Hej! Hur mår du? Vill du träffas ikväll?

21.55 fredag.

svarade inte.
sov hos honom de två senaste fredagarna.
hade inte sex.

han pratar inte, men han gillar mig. jag gillar inte hur lite han pratar. jag gillar inte honom och hans snabba skor. jag var bara så himla ensam.

fem år senare är allt skrämmande oföränderligt

det finns inte mycket att be för, när man inte vet vad man vill. när ens föräldrar inte förstår att man får ångest av att dom frågar en när man ska göra något med sitt liv. att dom inte fattar att de bidrar till ångestklumpen som redan gnager i bröstet, som äter sig långsamt inåt, som tar kål på mig. att de klagar på mina cigaretter som är det enda som får mig att ta mig genom en dålig dag. att de inte fattar att jag ler bara för att le, men att jag klagar för att det gör ont. att inte hela världen fattar ATT DET GÖR ONT. ibland bara spricker det, och jag vill inte mer. jag mår inte dåligt för att jag mår dåligt.

ignorans av de små försök att ta kontakt han gjorde. sa ngnting, kollade snabbt whateva. ignorans. orkade inte. svarade snabbt. hejdå du, idag slutar jag, aldrig mer jobb - aldrig mer dig. BYE

vi är ganska duktiga på ignoransen, han och jag. fast vi ingår i samma diskussioner och samtal och konversationer så pratar vi aldrig med eller till eller åt varandra. i tre dagar har vi låtit bli nu, att titta och tala. det känns ganska barnsligt, men ändå inte mer än rätt, att vi dröjer oss kvar för att inte behöva stöta ihop. allting har vänds runt omkring. innan dröjde vi oss kvar för att stöta ihop, för att vi tyckte(tycker) om att prata med varandra. det var besvärligt i måndags, det var jobbigt i tisdags, men idag fick jag ingen stöt av att råka se honom.

på en nattklubb

k: har du läst min lapp?
j: va?
k: den förra fredagen
j: ja
k: varför har du inte reagerat?
j: jag trodde du flippa
k: det gjorde jag inte
j: jag har flickvän
k: jag bryr mig inte
j: men
k: varför har du inte ignorerat mig eller något?
j: vi är ju vänner
k: nej
j: jo
k: jag kommer inte prata med dig nästa vecka, prata inte med mig
j: jo klart vi kommer prata
k: nej
j: jo (lutar sig in för att krama k)
k putar bort j och går

okej, så jag gav honom en lapp där det stod "jag vill ha dig". haha. detta kan bli så fantastiskt krossade.

i vilket fall så dödade jag spelet. HEADSHOT.

spelets död kan leda till min död ooops

Han, miffot, är jag kär i.
Han, miffot, stryylar med fröken julie. hon måste vara en hora.
Nej vänta, En slampa. Han betalar väl inte henne, eller?
Fan ta miffot, han borde dö.

det är ett mentalt slagsmål som ingen kan vinna.
eftersom det endast är jag som slås med mig själv.

om där inte finns något solsken när hon är borta så måste många hon försvunnit från sverige. sug.

att vara kär är okej,
inte okej.
har aldrig känt såhär,
aldrig såhär jävlig smärta in i hjärtat.
fuck it.
att knulla upp mot en vägg är alltid lösningen,
är aldrig lösningen.
frustrationen utlöses
och återvänder
hela tiden
kom
igen
dö
dödödd
dödödö
"döden kan vara fin ibland"

Ibland är en människa endast ett skal av vad de brukar vara, och då saknar jag dem förskräckligt även om jag står precis bredvid dem. Det är patetiskt att sakna någon vars andedräkt man nästintill känner på sin kind.

En pojke som jag varit attraherad av i alldeles för lång tid kan plötsligt kännas konstigt likgiltig. Att dras mot honom och sen märka att han inte är där. Var är han?